hem maila mig rss

Arkiv för I minnet

Vi saknar dig tant brun!

 


Fyra månader har gått sedan vår älskade lilla tant fick somna in. Fyra månader av sorg och saknad. Det finns ingen som du Karlsson. Du finns i våra tankar och i våra hjärtan för evigt!

Vi tänker på dig varje dag…

 


Karlsson blev nästan 13 år gammal…


Tass i hand, världens bästa vänner för alltid…

Hejdå världens bästa Karlsson

 

Nästan 13 år hann hon få bli, världens bästa Karlsson. Ett långt och härligt liv har hon haft, men så kom tillslut dagen som vi inte velat tänka på. Dagen då vi var tvungna att ta beslutet att det räcker nu. Hösten och vintern hade tagit hårt på henne och hon hade blivit riktigt gammal i kroppen… Hon skulle må bäst av att få somna in… 

Det är så ledsamt här hos oss just nu, vi har sorg i våra hjärtan… Jag försöker tänka på alla fina minnen som hon gett mig. Hon var min första hund, jag fick henne på köpet med husse när hon var 5 år gammal. Hon charmade mig totalt och var den som lärde mig att älska hundar och som gjorde att jag nog aldrig någonsin kommer kunna vara utan en flatt. Hon kunde sova länge på min arm eller värma mina fötter. Jag lärde henne vacker tass och att rulla runt när hon var hela 7 år gammal, var man klok som Karlsson så var det ingen konst att lära en gammal hund lite trix. Hon var världens snällaste hund, även om hon kunde vara en liten surtant och säga ifrån till andra hundar också. Hon skulle alltid sitta på sofflocket i Stöcksjö för hon ville ju självklart vara med bland alla andra. Hon älskade att bada och man fick kämpa för att få upp henne ur vattnet. Hon älskade att apportera, det kunde vara vad som helst bara det gick att bära på. Och hon älskade att ligga på rygg med magen i vädret, gärna rulla runt lite på ryggen när det kliade. Husse hade lärt henne skall och fnys på kommando. De sista åren började hon höra dåligt, eller som husse kallar det, hon fick selektiv hörsel. Hon hörde inte inkallningen, nej vad skulle det vara bra för, men på något konstigt vis hörde hon jämt när det klirrade i matskålen.

Karlsson, världens bästa Karlsson på taket. Med gråa hår i ansiktet och mjuk brun päls. Lilla älskade vännen, vad jag önskar att jag hade fått vara tillsammans med dig här hemma under dina sista månader. Jag hann i alla fall hem till Umeå för att säga hejdå och hålla din tass medan du somnade in. Matte och husse saknar dig så otroligt mycket och hålet efter dig i våra hjärtan är så stort. Snart finns inga tårar kvar… Karlsson du kommer alltid att finnas med oss i minnet, vi tänker på dig varje dag!